Recension införd i nättidningen Digmusic digjazz.se
Dansmusiken i Linköping föredömligt dokumenterad
Dansorkestrar i Linköping under tre decennier,
126 sidor A4-format (www.linkopingsmusikerna.se)
Boken Dansorkestrar i Linköping under tre decennier är framtagen av en arbetsgrupp om åtta medlemmar i Linköpingsmusikernas kamratförening. De har svarat för en omfattande faktainsamling och utformningen av boken. Den skildrar de många populära dansorkestrarna och dansställena i Linköping med omnejd på 1950-, 60 och 70-talen.
Det är en trevlig och lättläst bok med många minnen nedtecknade av musiker och genom intervjuer med personer som var med och skapade ett rikt musikutbud för den danslystna publiken. Gruppen har gjort ett fint jobb med att leta upp foton och exempel på dåtida tidningsannonser och -klipp. En stor mängd av orkestrarnas reklamkort och dansbiljetter och -poletter finns också med bland illustrationerna. Bland reklamkorten hajar man till för Svante Hedwalls kvartett, som på sitt kort framhöll att de hade "Egen bil - Egen förstärkare - Egna kläder"!
I boken möter vi musiker och orkestrar, som gjort sig kända även långt utanför de östgötska bygderna. Bland de kanske mest kända hör orkesterledarna Gunnar Hoffsten och Arne Harde, vilka båda till och med höll sig ett tag med egna folkparker och gjorde skivinspelningar.
Boken skildrar inte enbart orkestrarna och en del enskilda musiker. Till exempel ger saxofonisten Nisse Sandström en fin minnesbild av instrumentkollegan Hasse Fromholtz, som spelade med Hoffstens orkester och var dess stora stjärna. Boken ger också exempel på personer som haft stor betydelse i att skapa förutsättningarna för dansbandens repertoarer och arbetstillfällen. Dessa personer "bakom scenen" blir ofta bortglömda trots att de utför ett omfattande och viktigt arbete i det tysta.
De olika berättelserna ger också en fin tillbakablick på hur bandens repertoarer och instrumentsammansättning förändrades i takt med att dansmusiken förändrades med nya stilar och förebilder som kom under de tre decennierna. För att inte hastigt kastas in i de tre decenniernas musikliv så ges också en historisk tillbakablick på musiklivets utveckling i Linköpingstrakten sedan 1800-talet. Även debatten om "dansbaneeländet", som var livlig på 40- och 50-talet, berörs. Den gick ut på att dansen var omoralisk och att den förstörde ungdomarna.
Linköping präglades under många decennier av att vara en militärstad med flertalet regementen, en flygflottilj samt en dominerande industri med Saab i spetsen. Flera av dessa institutioner hade egna musikverksamheter och orkestrar. Många av dessa musiker återfanns också i de lokala dansorkestrarna.
Ett intressant avsnitt i slutet av boken har rubriken Ordlista - Musiktermer. Det är två sidor med förklaring och bakgrund till uttryck och termer som används inom musikbranschen och som förekommer i boken.
Insprängt bland text och bilder finns också ett antal historier med ursprung från basisten Sture Nordin, som var välkänd för sina historier. De har fått vinjetten "Nordinare".
Boken Dansorkestrar i Linköping under tre decennier är ett tidsdokument som väcker många minnen även för den som inte bodde i eller kring östgötametropolen när det begav sig. Boken upplägg borde dessutom vara något av en "rikslikare" för andra skribenter som skildrar musiklivet i andra delar av vårt avlånga land.
Björn Bärnheim
